Spegel, spegel …

Vad? :::
Ännu ett obloggat plagg från min digitala hög med osorterade foton. Eller snarare två, sydda vid samma tillfälle och av samma tyg. Men spegelvända, och med olika färg på kantbanden. Och med varsin applikation baktill.

Tyg :::
Det färgglada tyget med otvetydig 70-talskänsla var i sitt tidigare liv en gammal städrock som jag nog hittat i mammas gömmor. Eller har jag fått den av en av mammas väninnor? Hursomhelst, någon hade redan satt saxen i den så det fanns ingen anledning att tveka. Det var bara att klippa vidare. Jag fick klura lite för att få ut de bitar jag behövde, men till slut gick det.
Det bruna tyget är ett lapptäckstyg som jag köpt i en stuvlåda, kanske på Dollys?

Mönster :::
Ur allas vår sybibel ”Sy till barnen” av Elsebeth Gynther. Om jag inte minns fel så var detta de första plagg som jag sydde ur boken. Storlek – tja, 84 kanske?

Bra :::
Det var första gången jag gjorde applikationer med vliesofix, dubbelhäftande mellanlägg, och oj vad enkelt det var. Och resultatet blev riktigt bra.
Brungult är definitivt inte min färgskala, men tack vare kantbanden tycker jag att det ändå blev ganska fint.

Dåligt :::
Många av plaggen in Gynthers bok är lysande basmodeller som går att variera i oändlighet. Men just den här modellen är jag inte så förtjust i. För vid, för kort och ett lite udda plagg som inte känns så användbart. Följdaktligen finns bägge jackorna kvar i min ägo, i väntan på ett bättre öde. Någon spekulant?

Mjuka bilar

Vad? :::
En tunika och ett par matchande byxor, tänkta som ettårspresent.

Tyg :::
Jag och beställaren (för övrigt min syster ...) kom överens om att den nyinförskaffade bilvelouren från Jofotex passade perfekt att sy en tunika av. Klara fina färger, men ändå varmt och gosigt inför hösten. Till det ett par matchande byxor i ceris bäckebölja – ett av många fina tyger som jag girigt roffade åt mig ur min snälla gudmors skåp med blivande mattrasor. Tack Kerstin!
Ceris mudd från Jofotex.

Mönster :::
Tunikan är av den populära singoallamodellen ur Ulla Welinders Sy og strik børnetøj 0-3 år, storlek 86–92. Byxorna kommer även de från samma bok och heter "ballonbukser". Även de i 86-92. Stort till en ettåring, javisst, men tunikan är precis i klänningslängd för en ettåring. Och byxorna är knappt trekvartslånga för en tvååring, vilket borde göra att de funkar som hellånga byxor redan nu.
Ibland tänker jag att det roligaste med att sy är att ändra mönstren och anpassa dem efter hur jag (eller beställaren) vill ha det. I det här fallet innebar det att göra ärmarna på tunikan lite vidare och trekvartslånga (istället för korta som i originalmodellen), och kanta dem med mudd nedtill. Dessutom gjorde jag halsringningen lite vidare och kantade även dem med mudd.
Även byxorna är något modifierade. Jag skippade den falska gylfen (onödig detalj) och fickan, och kantade byxsluten med ett limegrönt linnetyg som precis matchar velouren, istället för med ripsband som boken föreskriver. Jag sydde även några parallella stickningar på det gröna tyget, något som ger en lite asiatisk känsla tycker jag (tänk kimono).

Bäst :::
Att resultatet blev riktigt bra. Jag är egentligen lite kluven till att sy rosa kläder till småtjejer (dubbelmoral eftersom jag själv gillar starka rosa kulörer ...), men i kombination med limegrönt är det riktigt fint. Singoallamönstret är ett riktigt bra basmönster som går att variera i det oändliga, och en tunika är ett perfekt plagg att växa i. Jag gillar även de pösiga byxorna, särskilt eftersom de har några lagda veck nedtill (jag är svag för veck ...) istället för resår eller mudd. Det ser definitivt mer arbetat ut.

Sämst :::
Dålig bild igen, börjar bli en följetong. Borde verkligen leta reda på sladden till min digitalkamera, eller köpa en kortläsare.

Party peacock?

(klänningsbild från makesomething.ca)

Snart är det fest. Och jag har inget att ta på mig.
Om jag hinner tänkte jag sy en riktig festblåsa. Jag har spanat in ett fantastiskt tyg, inte alls i min vanliga (loppis)prisklass. Men är det fest så är det ... Tyget är ett tätvävt, tunt och alldeles, alldeles underbart bomullstyg från brittiska Liberty fabrics.
I min jakt på inspiration hittade jag denna fantastiska skapelse. Lämpligt nog sydd efter ett mönster i Stylish dress book. Som jag ju har i min ägo.
Vad väntar jag på?

Käraste körsbär

Tillbaka från semestern. Hela fyra veckor utan symaskin, ofattbart. Ännu har jag inte hunnit börja sy något av sommarens alla textila loppisfynd (som jag lovat blogga om, sorry), men snart ska det ske. Här kommer istället en obloggad favorit, en väska som jag faktiskt sydde till mig själv i början av sommaren.

Vad? :::
En vändbar axelväska sydd av en bordsduk från 1970-talet och ett rödvitrandigt bomullstyg (kanske finskt?). Inuti (eller för den delen utanpå) finns en ficka med dragkedja.

Tyg :::
Härligt gräsgrön bomullsduk med kitchigt klatchiga körsbär på. Köpt på en loppis någonstans någongång. Har numera även en blå körsbärsduk i min ägo, köpt på Tradera av en säljare i Finland. Tanken var att den också skulle bli en väska, men just nu använder jag den faktiskt som duk i mitt syrum.
Det röd-vit-randiga tyget är ett fynd från Röda korsets loppis vid Drottningholm. Mycket snyggt det också.
Dragkedjan kommer från mina gömmor. Metalldragkedjor må vara mindre praktiska än dito i plast, men snygga är de.

Mönster :::
Very Purple Person är en japansk syblogg som jag följer. Precis som så många sybloggande systrar (och en och annan bror) så delar hon generöst med sig av sina mönster genom att lägga upp pedagogiska tutorials på sin blogg. Här finns mönstret till denna både stiliga och praktiska väska.

Bäst :::
Ett suveränt mönster, enkelt, lättsytt och lite lagom klurigt. Och jag bara älskar körsbärstyget!

Sämst :::
Att jag borde ha satt en rejäl tryckknapp där nu namnlappen sitter. Alternativet är såklart två tryckknappar på var sida om lappen. Om det nu någonsin blir av ...